Varje dag, utom juldagen, i 48 år har hantverksbutiken Loftet i Ambjörby haft öppet. Men nu stänger Annika Wass verksamheten och går i pension.
– Jag tycker att det känns ganska skönt faktiskt, säger hon.
Det var Annikas mamma Helga som startade Loftet 1965, strax intill bostadshuset i Munkebol, Ambjörby.
Helga var intresserad av gamla grejer, höll på med handarbete av olika slag och tyckte det vore fint att ha allt samlat på ett och samma ställe.
Annika berättar att intresset för hantverk och handarbete har gått i arv i generationer.
– Det började väl med mormor som tyckte om att sy och köpa tyger, och så spridde det sig till mamma. Så fort hon var på något ställe så köpte hon med sig tyger hem, och det har varit likadant med mig. Och när Kari (Annikas dotter) fyllde 15 år önskade hon sig en symaskin i stället för en moped, säger Annika och ler.
På Loftet säljs allt från små handmålade värmeljus till linnedukar från Klässbol, smycken, knivar, Dalbyvantar och träsaker.
Med åren har hantverkarna i bygden blivit färre och numer köper Annika in mycket produkter från Dalarna och Småland.
Turisterna är trogna kunder, framförallt under sommaren, men ortsbefolkningen handlar också här, kanske främst när de är ute efter presenter.
1989 åkte Annika till Bahamas i två veckor, men sedan dess har hon inte haft någon semester från Loftet. Ibland har hon tyckt att det varit lite mycket.
– Jag har tänkt att det vore skönt om man i alla fall kunde få äta i lugn och ro någon dag. Så fort man satt sig ner så har det kommit någon.
I juli förra året ändrades livssituationen drastiskt när hon drabbades av en hjärnblödning.
Tre månader tillbringade hon på sjukhus, först i Uppsala och sedan Torsby. Med rehabilitering och sjukgymnastik har hon blivit bättre, men har fortfarande problem med balansen.
Med god hjälp av vänner och grannar har Loftet ändå hållits öppet då och då. Men i december bestämde sig Annika för att avveckla verksamheten.
– Jag tänkte på det redan innan jag blev sjuk att jag måste sluta någon gång nu när man är pensionär, säger hon.
Planen är att hålla öppet fram till den första maj för att försöka sälja de grejer som finns kvar. Om det blir något över kanske hon skänker bort det till föreningar som kan använda det till lotterivinster.
Vad hon ska göra sedan med all ledig tid vet hon inte riktigt.
– Det blir tomt förstås, men jag tror det här är den bästa lösningen. Jag ska väl leva ett eget liv också, säger hon.